Skördat i sommar

Förutom sockerärtor, röda vinbär, morötter och ringblommor har jag skördat dill, plocksallat, bladspenat och rädisor. Jag försökte mig även på att så rädisor och plocksallat igen direkt efter första skörden men det blev inget att tala om. Salladen slutade växa vid två-tre centimeter och rädisorna blev halvcentimeterstjocka och långa istället för tjocka och runda. Kanske var det ingen näring kvar i jorden? Kanske vattnade jag med nässelvattnet för snabbt inpå sådden? Kanske vattnade jag för lite?
    I höst ska jag dock försöka mig på att så höstmorötter, hösträdisor och vintersallad. Vi får väl se hur det går.

Gödsel

Som bonddotter är man van vid olika sorters gödsel. Särskilt doften av olika sorters gödsel. Häst luktar till exempel bäst och gris sämst. Höns däremellan. Ko helt ok.
    När jag nu försökt mig på att odla uppstår brist på riktigt gödsel eftersom det inte längre finns några gödselgenererande djur på gården. Och det känns för dyrt att köpa naturgödsel och kogödsel. Även om jag redan gjort det. När jag i våras plöjde igenom bibliotekets alla trädgårdsböcker hittade jag dock olika former av gratis gödsel. Guldvatten och nässelvatten.
    Guldvatten (egen urin och vatten) kommer nog dröja ett tag innan jag känner mig bekväm med och när jag mot förmodan väl börjar använda det kommer jag definitivt inte berätta det för någon.
    Nässelvatten däremot känns som ett rumsrent alternativ. Nässlor finns ju överallt och gör ju ingen nytta när de blivit stora och fula. Små och söta kan ju bli nässelsoppa.
    Sagt och gjort. I lagårn hittade jag en stor före detta sylttunna som jag släpade med mig trädgården runt. När den var fylld hällde jag på vatten. I instruktionen stod det att det skulle stå i ungefär en vecka. Väntan denna väntan.
    En vecka senare var det dags att sila bort själva nässlorna. Jag lyfte istället upp dem med ett par grenar och höll på armlängds avstånd. För fy vad det luktade skit. Inte gödsel utan skit. Det är värre. Den som dock inte höll dem på armlängds avstånd var min schäfer. Hon rullade sig glatt i de droppar som hamnat i gräset från tunnan till slänghögen. Ett par dagar efteråt hade jag därför också skitlukt inomhus.
    Eftersom jag inte väntat mig att nässelvatten skulle lukta äckligt - det var ju grönt gubevars - fick jag nu sätta på lock på tunnan och hitta en vattenkanna som jag kunde leva med att den skulle komma att lukta skit. Tror det stod i instruktionen att man ska spä nässelvattnet 1 + 10. Det var i alla fall vad jag gjorde och hällde på jorden i odlingslådan. Inte på plantorna hade jag läst. Jag hade också läst någonstans att vid användning av någon sort av dessa gödsel skulle man inte skörda på ett visst antal dagar eller veckor. Detta gjorde mig nervös så jag bläddrade febrilt i min hög av urklipp och kopierade råd. Det gällde bara guldvattnet. En sån tur. Och ytterligare en orsak till att jag inte kommer prova det på ett tag.

    Tror det hela fungerade i alla fall. Inbillar mig att grönsakerna tog fart efter gödslandet. Kändes i alla fall bra med "egen" gödsel.
    Nu står dock tunnan och vattenkannan där. Och luktar. Skit. Jag har bara använt det två gånger i sommar. Kanske ska man inte gödsla mer heller men det är inte anledningen till att jag låtit det stå. Det luktar ju skit! Var ska jag göra av innehållet och kan jag få kanna och tunna luktfria igen? Och framförallt, jag måste ju ta i tunnan. Hunden får vara inne just då.
    Nästa år gör jag bara en liten hink med skit.

Om häcken

Vid framsidan av huset går det en häck. En häck bestående av olika sorters häckslag så att säga. Lite snöbär, lite hagtorn, lite syren och lite lönn. Och så hallon förstås.
    I häcken finns även fina sten"störar" som jag skulle vilja locka fram. Då krävs nog dock att häcken sågas ned för att kunna rensas ordentligt misstänker jag. Men det får bli i höst. Då har jag läst att den i vår kan växa sig tätare och finare.
    Fortsättning följer.

  

Om bloggen

Jag heter Lotta Karlsson. Det här är en blogg om goda försök att leva mer självförsörjande med mat från naturen. Odla egna grönsaker. Plocka vilda bär. Och svamp. Helst bara äta viltkött. Inte av några politiska skäl utan för att det är godare och känns mer naturligt.
    I juni tog jag över släktgården, en bas som ger alla möjligheter till att bli självförsörjande. Jag har bara börjat. Det är långt kvar. Men det är roligt och mycket enklare än jag trodde.
    Sedan är det trädgården. Som latmask vill jag att det ska vara fint utan allt för stor ansträngning. Försöker skapa lättskötta rabatter med goda råd ur böcker, släkt och vänner.
    Allt detta delar jag här med mig. Från idé till försök till misslyckande eller succé. Kanske kan ni lära något eller bara få ett gott fniss.
    Bonddottern har flyttat hem. Välkomna.