Odlingslådan

Odlingslåda, trädgårdssäng, pallkrage. Jag har använt mig av alla dessa ord när jag pratat om mitt vårprojekt. Säger man pallkrage förstår alla, men det är nog mer en odlingslåda, eller en upphöjd odlingssäng.
    Och jag har byggt den själv. Stolt. Av gammalt virke som vi hittade på loftet av en ekonomibyggnad. Toppen! Brädorna var dock inte likadana, varken på längden eller bredden. Men de var ungefär lika tjocka. Tilläggas ska att brädorna inte är tryckimpregnerade, det är inte bra om man ska odla grönt som är ätbart har jag hört.
    Efter lite funderande fick var och en av brädorna gå hela vägen runt så att det skulle se snyggt ut. Jag bestämde mig för att jag ville att odlingslådan skulle bli 70 x 140 cm stor och ganska hög så att det skulle bli en skonsam arbetsställning för ryggen vid odlandet. Lådan fick därför bli fyra brädor hög, ungefär 70 cm.
    Nu började jag såga. Varje bräda blev två bitar 70 cm och två bitar 140 cm. För att hålla ordning på vilka bitar som hörde till samma bräda numrerade jag dem på baksidan. Jag hade även hittat fyra regelliknande brädor som fick bilda hörnen att spika i.
    Efter någon dags vila gick jag på själva spikandet. Det är inget jag gjort varje dag direkt och resultatet blev därefter. Träningsvärk i handen och ryggen och böjda spikar. Konstigt nog blev de mer och mer böjda mot slutet av varje spikdag.
    Jag började spika ihop långsidorna mot hörnreglarna. Sedan uppstod det problem när jag skulle sammanfoga långsidorna genom att spika fast kortsidorna bräda för bräda. Eftersom jag mäter 165 cm över marken blev det en väldigt konstig arbetsställning när lådan stod på högkant. Så jag fick lägga lådan ner och spika fast kortsidornas brädor ståendes snett. Ingen bra ställning. Kom ihåg till nästa gång jag bygger odlingslådor: Gör klart kortsidorna först och sammanfoga dem genom att spika fast långsidorna bräda för bräda istället.
    Nu var stommen klar. Då var det dags att klä den invändigt med byggplast (vilket jag läst att man skulle göra, det gör att träet håller lite längre). Så jag for till Torp Köpcentrum för att hitta byggplast. Det var lättare sagt än gjort. Jag började på de ställen som jag visste var billiga överlag. På Jula kammade jag tyvärr noll, men jag hittade istället täckväv där, vilket också skulle ingå i min låda för att hindra ogräset att dyka upp. När jag ändå var på samma sida som Ikea kikade jag där också, utan resultat, kanske förståeligt. Efter en del rondellkörning hamnade jag på Rusta, men de hade inte heller byggplast. Varför åkte jag då inte till Bauhaus eller Plantagen? kanske ni tänker. Jo, när innehållet i plånboken var skralt undvek jag dessa två.
    Sista anhalten blev därför Biltema, men inte heller de hade den typen av byggplast jag ville ha. De hade en tunn variant som personalen inte trodde skulle fungera till en odlingslåda. Ganska trött och missmodig gick jag tomhänt mot kassorna. Och där fick jag en snilleblixt när jag såg sopsäckarna. Det måste ju fungera, tänka jag. Bra produktplacering Biltema.
    Nu så. Först gjorde jag en botten till odlingslådan av täckväven. Sedan klädde jag insidan i de svarta sopsäckarna som jag snittat upp i botten så de täckte en större yta. Jag fäste allt med häftpistol.
    Klart! Nu kunde jag med lite bärhjälp ställa lådan på sin plats i gamla paddocken som jag hoppas ska kunna bli en mysig odlingsplats i framtiden med fler komponenter som växthus, fruktträd och bärbuskar. Och fler odlingslådor!
    Eftersom jag inte skulle behöva ha 70 cm djup jord i lådan fyllde jag cirka hälften med gamla kvistar. Täckte dem sedan med markväv. Kvar var ett djup på 30-40 cm. Några skottkärror med jord från en lokal jordhög kom näst. Sedan varvade jag naturgödsel och planteringsjord från ICA. Jättebra pris, fyra för 100 kr. Så jag köpte åtta säckar, fyra av varje. Det behövdes lite mer än sex säckar för att fylla lådan. Som avslutning vattnade jorden lite grann, det kändes bra att göra.
    Men, än var det inte sådags. Så jag fick ge mig till tåls någon vecka eller två till.

   
   
    

Odlingen i sin linda

När våren visade sig och Plantagens innanmäte doftade sååå gott kunde jag inte hålla mig från att sätta i gång odlingssäsongen. Jag köpte fröer, men bara sådant som jag visste att jag kommer äta upp. Jag köpte sättpotatis, färskpotatis till midsommar. Jag köpte duschflaska, för solrosorna. Jag köpte gräsfrön, för gräsmattan aka gamla potatisåkern. Jag köpte massor av små små krukor med stearin i, för att det var billigt. Kostar något halva priset kan man köpa två.
     Så. Detta var dock redan i slutet av mars och efter en titt på baksidan av fröpåsarna förstod jag att jag var tvungen att tygla mig ett tag till. Men! Jag kunde börja förodla de fröer som förodlas skulle.
    Det gick så där. Jordgubbsplantorna stannade i växten vid två millimeter. Jag hoppades länge. Kan ha varit så att jag vattnade dem för lite. Eller för mycket. Svårt att veta. De gick vidare till jordgubbshimlen.
    Jag sådde även solrosor, tomater, gurka, mangold och kronärtskockor. Solrosorna var roliga att följa. Redan efter en vecka tittade de fram. Glad i hågen och en smula mallig gav jag bort små solrosplantor till höger och vänster. Jag undrar hur det gick för dem. Mina egna solrosor torkade av för lite vatten. Eller för mycket. Svårt att veta.
    Duschflaskan användes flitigt, alla plantor fick sin dos. Morgon och kväll. Mina plantor var mina bebisar. När jag var borta från lägenheten ett par dagar fick lägenhetsvakten noga instruktioner om att duscha dem. Aldrig nog så försiktigt. När jag kom hem igen omgavs min lilla planteringslåda på tevebänken av handdukar högt och lågt. Jag misstänker att vakten nog duschade dem lite väl försiktigt och på för långt avstånd. Teve och tevebänk är däremot tacksamma för denna försiktighetsåtgärd.
    Efter att först ha kollektivsått fröerna efter sort i lagom stora yoghurtsburkar planterade jag om planta för planta i avklippta mjölkkartonger och konservburkar. Slog mig själv för bröstet. En så'n återbrukare jag var! Men alla plantor överlevde inte flytt till ny lya.
    Med mig till gården flyttade dock ett gäng tomatplantor som var så söta så. Kanske lite väl små. I flyttlasset satt även Herr Mangold. Osäkert om Fru Kronärtskocka och Herr Gurka kom med. När jag en dag vattnade gänget stod nämligen en katt bland hermelinerna. Bland alla, hrm fortfarande små, tomatplantor var en planta jag inte kunde gissa vad den var. Kom ihåg till nästa vår: Skriv på burkarna vad som kan tänkas komma upp ur jorden.
    Mina ännu knappt ljusgröna, kanske bara gula, fingrar kände sig lite skamsna när så min faster gav mig ett råd. Tomater vill inte bli duschade. Efter att ha följt rådet förstår jag att de älskar att bada. "Men de ska ju inte stå i vatten."
    Det är svårt.

Trädgårdsinspiration

I väntan på att flytta in på gården plöjde jag igenom bok efter bok om hur man på det lättaste sättet sköter och skapar en trädgård. Skrev sida efter sida om hur jag vill att min framtida trädgård ska se ut. Skissade upp trädgården och markerade var plattor i ölandssten ska läggas när ekonomin tillåter. Tog korta billiga prenumerationer på Allt om Trädgård, Hus & Hem, Allt i Hemmet och Sköna Hem.
    Förutom toppenråd och inredningstips upptäckte jag via en premie en helt fantastisk handcréme från Laura Ashley Garden "Falling Leaves". Doften kommer jag alltid förknippa med en härligt förväntansfull tid.

En släktgård blir min

I januari var det till slut dags, efter flera års väntan och innan dess fem år av stadsliv och "jag ska aldrig flytta tillbaka". Som tur var hade inte pappa sålt gården innan jag kom på att jag nog ändå var intresserad.
    Efter banken firade vi med kladdig kladdkaka och grädde på Lejas Café. Grattis till skulderna, som en väns pappa sa. Men visst är det väl investerade skulder. En liten gård på tio hektar, varav fyra är åkermark, fem är en kulle med träd och en är trädgård och tomt. En plats för gröna drömmar att bli sanna.