Odlingen i sin linda

När våren visade sig och Plantagens innanmäte doftade sååå gott kunde jag inte hålla mig från att sätta i gång odlingssäsongen. Jag köpte fröer, men bara sådant som jag visste att jag kommer äta upp. Jag köpte sättpotatis, färskpotatis till midsommar. Jag köpte duschflaska, för solrosorna. Jag köpte gräsfrön, för gräsmattan aka gamla potatisåkern. Jag köpte massor av små små krukor med stearin i, för att det var billigt. Kostar något halva priset kan man köpa två.
     Så. Detta var dock redan i slutet av mars och efter en titt på baksidan av fröpåsarna förstod jag att jag var tvungen att tygla mig ett tag till. Men! Jag kunde börja förodla de fröer som förodlas skulle.
    Det gick så där. Jordgubbsplantorna stannade i växten vid två millimeter. Jag hoppades länge. Kan ha varit så att jag vattnade dem för lite. Eller för mycket. Svårt att veta. De gick vidare till jordgubbshimlen.
    Jag sådde även solrosor, tomater, gurka, mangold och kronärtskockor. Solrosorna var roliga att följa. Redan efter en vecka tittade de fram. Glad i hågen och en smula mallig gav jag bort små solrosplantor till höger och vänster. Jag undrar hur det gick för dem. Mina egna solrosor torkade av för lite vatten. Eller för mycket. Svårt att veta.
    Duschflaskan användes flitigt, alla plantor fick sin dos. Morgon och kväll. Mina plantor var mina bebisar. När jag var borta från lägenheten ett par dagar fick lägenhetsvakten noga instruktioner om att duscha dem. Aldrig nog så försiktigt. När jag kom hem igen omgavs min lilla planteringslåda på tevebänken av handdukar högt och lågt. Jag misstänker att vakten nog duschade dem lite väl försiktigt och på för långt avstånd. Teve och tevebänk är däremot tacksamma för denna försiktighetsåtgärd.
    Efter att först ha kollektivsått fröerna efter sort i lagom stora yoghurtsburkar planterade jag om planta för planta i avklippta mjölkkartonger och konservburkar. Slog mig själv för bröstet. En så'n återbrukare jag var! Men alla plantor överlevde inte flytt till ny lya.
    Med mig till gården flyttade dock ett gäng tomatplantor som var så söta så. Kanske lite väl små. I flyttlasset satt även Herr Mangold. Osäkert om Fru Kronärtskocka och Herr Gurka kom med. När jag en dag vattnade gänget stod nämligen en katt bland hermelinerna. Bland alla, hrm fortfarande små, tomatplantor var en planta jag inte kunde gissa vad den var. Kom ihåg till nästa vår: Skriv på burkarna vad som kan tänkas komma upp ur jorden.
    Mina ännu knappt ljusgröna, kanske bara gula, fingrar kände sig lite skamsna när så min faster gav mig ett råd. Tomater vill inte bli duschade. Efter att ha följt rådet förstår jag att de älskar att bada. "Men de ska ju inte stå i vatten."
    Det är svårt.