Nu när odlingslådan, aka pallkragen, var klar var det dags att så fröerna efter att ha väntat in i början på maj. Rädisor, morötter, ringblommor, blåklint, sockerärtor, plocksallat, bladspenat, dill och potatis.
Besviken såg jag på baksidan av de flesta fröpåsarna att avståndet mellan fröerna och min storlek på odlingslåda inte skulle gå ihop. Men jag struntade i det. Går det så går det tänkte jag. Sju rader och fem hinkar. På sidan av lådan skrev jag med blyerts vad varje rad innehöll. Lite hade jag ju lärt mig sedan försådden.
Så väntan, väntan, denna väntan.
Redan en vecka efter syntes rädisorna, små och gröna fina blad. Glädjen som infann sig som förstagångsodlare kan nog bara upplevas. Strax efter kom plocksallat och ringblommorna. Lite senare var alla sju rader gröna.
Men de där hinkarna. Det var något som inte stämde. Det hände ingenting. I-n-g-e-n-t-i-n-g.
Efter lite tankeverksamhet och ganska mycket regn borrade jag fem hål underifrån i varje hink. Så. Nu skulle det väl hända något. Men ingenting. I-n-g-e-n-t-i-n-g. Hos pappa, som satte fyra potäter en vecka efter mig ur samma parti, hade redan små mörkgröna blad tittat fram. Hos mig tittade små ljusgröna blad fram i två av hinkarna. De visade sig vara ogräs. Jag hoppades dock in i det längsta.
I den lilla hinken med blåklint började det åtminstone hända något. Så småningom växte fina blåklint upp.
Men så en dag i juni. Efter väntan, väntan, denna väntan. Då såg jag hur jorden började lyfta. Efter ytterligare några dagar skymtade jag mörkgröna blad. Borstade bort lite jord så de fick mer sol. Sedan tog de fart.
Fast det blev ju inga färskpotatis till midsommar direkt.
I slutet av juli tog min tålmodighet slut. Inga blommor än. Pappas hade naturligtvis redan blommat. Tidigare bonde slår tydligen bonddotter.
Två av plantorna åkte upp. Den där glädjen infann sig igen när jag hittade ungefär fyra små potäter under varje stånd.
Jag misstänker dock starkt att det var dränkningen i början som gjorde att de inte tog sig och inte heller riktigt smakade som färskpotatis brukar smaka.
Kan ju i och för sig bero på att jag överkokade dem. Kan ju vara så. Det är också svårt.
De resterande fröerna skötte sig exemplariskt. Duktiga fröer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar