Late bloomers

Herr Gurka

En av mina fröodlade tomater

Min vän M:s physalis

Min fasters physalis

Herr Gurka, close up
















Det såg länge ut som att mina i april/maj fröodlade tomater och gurka inte verkade vilja vara med i leken, men skam den som ger sig. Jag fortsatte att vattna dem, de var ju i alla fall fortfarande gröna.
    Nåja, då och då har en i gänget fått förpassats till soppåsen.
    Men i september började de blomma! Jag är i extas. Herr gurka har till och med producerat en pytteliten gurka. Physalisarna är i olika faser i utvecklingen. Fasters har blivit frukter och min vän M:s har börjat blomma.
    Naturen är fantastisk.
    Även om den i detta fall består av ett hörn av uterummet.

Äntligen tomater!

För några veckor sedan blev tomaterna äntligen röda och goda. Naturligtvis inte mina egna dock utan de plantor jag fick av min faster.
    Men jag ger inte upp. Jag vattnar troget mina små tomatplantor och luftar uterummet när det är för varmt.
   En sak jag upptäckte är att det faktiskt funkar att tjuva tomaterna, att ta bort sidospåren på stjälken så att näringen hittar till kvisten med blommor/tomater. Dagen efter blev tomaterna så småningom röda. Fantastiskt. Det lönar sig alltså att göra som det står i trädgårdstidningar och böcker.
    Stjälken ser dock lite väl kal ut, kanske tjuvade jag för mycket. Avverkning istället för gallring.
    But it did the trick.

Morgnarna på landsbygden

Vår dagliga vy på morgonen under hundpromenaden.
    Jag gjorde sååååå rätt.

Tips på bloggar om härodlat

När jag startade Bonddottern som flyttade hem kikade jag lite på andra bloggare i samma genre, bland annat kända Underbara Clara. Vad jag inte visste var att hon förutom trädgård och så vidare bloggar mycket om kläder/outfits.
    Sedan tidigare kände jag även till en studiekamrats Hemma hos Kikan, där man bland annat kan läsa om hur man kan få en giftfriare vardag. Bloggen kom till final i tävlingen Sveriges bästa gröna blogg 2013.
    Jag märker dock att det är svårt att hitta en renodlad trädgårdsblogg. Så i dag googlade jag på "blogg" och "härodlat" och fastnade för dessa: frumagdas.se, frokengronsblog.blogspot.se, gladjekallan.blogspot.se.
    På Facebook har en före detta arbetskamrat en härlig odlingsblogg kallad Elins Trädgård.
    Här tänkte jag få till en knorr som avslutning men knorren låter vänta på sig.

Fröer

Efter att jag fick en liten påse aklejafrön av min moster blev jag sugen på att ta till vara egna fröer i trädgården.
    Jag blev lite snål och kände att jag inte ville ta kuvert till detta så jag rotade fram kaffefiltren som ändå aldrig blir använda eftersom jag inte dricker kaffe.
    Utrustad med blyertspenna och filter plockade jag frökapslar från dill, ringblommor, lavendel, sockerärtor (skidorna med ärtor i), någon sorts klocka, någon annan sorts klocka och ogrässpirorna.
    Nu har jag förstått att fröerna ska torka ordentligt innan jag lägger dem för förvaring till nästa år. Ett tips som jag läste i Allt om trädgård är att hänga dillen upp och ned tills fröna ramlar ur. Och vad jag kunde utläsa från fröpåsarna var ingen av grönsakerna några F1-hybrider, de går tydligen inte att ta fröer av eftersom sorter med den märkningen kräver konstgjord befruktning för att gro.
    Kunde dock inte hålla mig från att så lite extra lavendel kring de jag planterade i halvmånerabatten. Kommer nog så några av perennerna redan i höst och se vad som händer.

Halvmånerabatten

Framför huset finns en rabatt i form av en halvmåne. Eller kanske snarare nymåne, den är inte så bred. I rabatten har det tyvärr mest härskat gräs bland diverse perenna blommor och ogräs. I vänstra hörnet började jag därför rycka loss gräset, med rötterna om det gick. Jag gjorde en halv kvadratmeter. Sedan blev jag lite trött.



















    Vid besöket av min vän Å, som just nu inte har en trädgård och därför är full av idéer, rådde hon mig att istället gräva upp de perenner som jag ville spara och gräva bort grästuvorna. Ett bra råd. Men. Vad. Jobbigt. Det. Lät.
    Efter några dagar hade det dock sjunkit in och jag kände mig redo att ta mig an uppgiften. Spade och skottkärra hämtades. Stenkanten plockades bort så långe. De större stenarna inuti rabatten tillsammans med den gamla slipstenen likaså. Nu hade jag dragit ut på det länge nog. Så. Då var det dags att gräva.
    Efter ett par spadtag kom jag dock in i det. Det var ju ganska lätt. Perennerna jag ville spara satte jag i plastpåsar så länge. Min morbror kom även med två fina perenner och aklejafrön från min moster.

    Min plan var att fixa rabatten på en helg. Kan väl inte ta så lång tid.
    Det tog ungefär tre veckor.
    Jag var ju tvungen att pausa. Ibland i flera dagar. Till slut var dock grästuvorna borta och de flesta ogräsrötterna. Jag hade sparat åtta stånd av några gula blommor, två daggkåpor, två kärleksört och några sorts klockor. Dessutom hämtade jag fem ståtliga växter från gruset runt gäststugan, såg ut som spiror av något slag i vitt och rosa. De har blommat jättefint i sommar och var väldigt höga, nästan en och en halv till två meter. Kanske är de frösådda från något farmor planterat för några år sedan. Pappa tror de är ogräs.
    Från samma plats hittade jag även violer. De är definitivt från farmor. Och någon sorts orange-röd blomma som liknar en orkidé, fast liten. De fick alla följa med till halvmånerabatten.

  I det här stadiet stod rabatten i några dagar, kanske en vecka. Sedan började jag oroa mig för att blommorna kanske inte skulle överleva allt för länge i plastpåsar. När oron gick över i ångest satte jag igång att gräva ner dem.
    Längst bak och lite framåt på kvart och trekvart hamnade de höga gula. I mitten och på kvart och trekvart längst bak hamnade även de fina ogräsen. Mitt i satte jag de klockliknande blommorna. Strax framför hamnade den lilla orkidén, eller vad det nu är för något. Runt den satte jag violerna i en sorts cirkel. Kärleksörterna hamnade också ungefär på kvart och trekvart. Daggkåporna bredvid dem fast inåt mitten. Jag tror även det kom med något annat sorts ogräs som var lila-rosa och fint. Till sist strödde jag lite aklejafrön här och där och satte lite fler violer utspridda med jämna mellanrum längs ytterkanten. De var lätta att dela och än så länge ser det ut som jag delat dem rätt. De lever fortfarande. Vad jag inte räknat med var fåglar. Fåglar som pickar i sig frön. Aklejafrön. Nästa sommar får jag se hur hungriga fåglarna var.

    Jag har hört och läst att jag nog borde jordförbättra när jag tagit bort så mycket jord tillsammans med grästuvorna. Jag hade kvar en säck planteringsjord sedan odlingslådans tillkomst, det var inte mycket men det räckte till ett tunt lager jord och små högar vid varje planta. Det här är kanske inte vad som menas med att jordförbättra, man ska säkert gräva och blanda och ha sig. Men nu får det vara nog med grävandet på ett tag.
    Som kompensation till det tunna nya jordlagret lade jag ett något tjockare lager täckbark ovanpå. Hade egentligen tänkt lägga marktäckväv mellan plantorna för att förhindra ogräset från att sticka upp till våren, men jag fick för mig att sätta vårlökar i rabatten och då skulle ju det bli lite meckigt för dem att växa uppåt. Täckbarken ska väl fungera som ogräsbekämpare också tänkte jag. Jag hade dock väntat lite för länge med att täcka jorden. Små små ogräsplantor tittade upp här och där. Så jag ryckte fort bort dem och strödde ännu fortare på täckbarken. Så.
    Som kronan på verket lade jag kantstenarna på plats igen. Blev riktigt bra. Stenarna är dock varken lika stora, jämnrunda eller av samma sort och färg. Men det är stenar som funnits på gården i mer än 25 år. Under stenarna lade jag en remsa marktäckväv. Åt rabattsidan kunde jag gömma vävens kant under täckbarken. På gångsidan var det inte lika lätt. Men det får lösa sig när jag får till stengången. Det kommer nog däremot ta en stund. Stenar ska samlas först.

Skördat i sommar

Förutom sockerärtor, röda vinbär, morötter och ringblommor har jag skördat dill, plocksallat, bladspenat och rädisor. Jag försökte mig även på att så rädisor och plocksallat igen direkt efter första skörden men det blev inget att tala om. Salladen slutade växa vid två-tre centimeter och rädisorna blev halvcentimeterstjocka och långa istället för tjocka och runda. Kanske var det ingen näring kvar i jorden? Kanske vattnade jag med nässelvattnet för snabbt inpå sådden? Kanske vattnade jag för lite?
    I höst ska jag dock försöka mig på att så höstmorötter, hösträdisor och vintersallad. Vi får väl se hur det går.

Gödsel

Som bonddotter är man van vid olika sorters gödsel. Särskilt doften av olika sorters gödsel. Häst luktar till exempel bäst och gris sämst. Höns däremellan. Ko helt ok.
    När jag nu försökt mig på att odla uppstår brist på riktigt gödsel eftersom det inte längre finns några gödselgenererande djur på gården. Och det känns för dyrt att köpa naturgödsel och kogödsel. Även om jag redan gjort det. När jag i våras plöjde igenom bibliotekets alla trädgårdsböcker hittade jag dock olika former av gratis gödsel. Guldvatten och nässelvatten.
    Guldvatten (egen urin och vatten) kommer nog dröja ett tag innan jag känner mig bekväm med och när jag mot förmodan väl börjar använda det kommer jag definitivt inte berätta det för någon.
    Nässelvatten däremot känns som ett rumsrent alternativ. Nässlor finns ju överallt och gör ju ingen nytta när de blivit stora och fula. Små och söta kan ju bli nässelsoppa.
    Sagt och gjort. I lagårn hittade jag en stor före detta sylttunna som jag släpade med mig trädgården runt. När den var fylld hällde jag på vatten. I instruktionen stod det att det skulle stå i ungefär en vecka. Väntan denna väntan.
    En vecka senare var det dags att sila bort själva nässlorna. Jag lyfte istället upp dem med ett par grenar och höll på armlängds avstånd. För fy vad det luktade skit. Inte gödsel utan skit. Det är värre. Den som dock inte höll dem på armlängds avstånd var min schäfer. Hon rullade sig glatt i de droppar som hamnat i gräset från tunnan till slänghögen. Ett par dagar efteråt hade jag därför också skitlukt inomhus.
    Eftersom jag inte väntat mig att nässelvatten skulle lukta äckligt - det var ju grönt gubevars - fick jag nu sätta på lock på tunnan och hitta en vattenkanna som jag kunde leva med att den skulle komma att lukta skit. Tror det stod i instruktionen att man ska spä nässelvattnet 1 + 10. Det var i alla fall vad jag gjorde och hällde på jorden i odlingslådan. Inte på plantorna hade jag läst. Jag hade också läst någonstans att vid användning av någon sort av dessa gödsel skulle man inte skörda på ett visst antal dagar eller veckor. Detta gjorde mig nervös så jag bläddrade febrilt i min hög av urklipp och kopierade råd. Det gällde bara guldvattnet. En sån tur. Och ytterligare en orsak till att jag inte kommer prova det på ett tag.

    Tror det hela fungerade i alla fall. Inbillar mig att grönsakerna tog fart efter gödslandet. Kändes i alla fall bra med "egen" gödsel.
    Nu står dock tunnan och vattenkannan där. Och luktar. Skit. Jag har bara använt det två gånger i sommar. Kanske ska man inte gödsla mer heller men det är inte anledningen till att jag låtit det stå. Det luktar ju skit! Var ska jag göra av innehållet och kan jag få kanna och tunna luktfria igen? Och framförallt, jag måste ju ta i tunnan. Hunden får vara inne just då.
    Nästa år gör jag bara en liten hink med skit.

Om häcken

Vid framsidan av huset går det en häck. En häck bestående av olika sorters häckslag så att säga. Lite snöbär, lite hagtorn, lite syren och lite lönn. Och så hallon förstås.
    I häcken finns även fina sten"störar" som jag skulle vilja locka fram. Då krävs nog dock att häcken sågas ned för att kunna rensas ordentligt misstänker jag. Men det får bli i höst. Då har jag läst att den i vår kan växa sig tätare och finare.
    Fortsättning följer.

  

Om bloggen

Jag heter Lotta Karlsson. Det här är en blogg om goda försök att leva mer självförsörjande med mat från naturen. Odla egna grönsaker. Plocka vilda bär. Och svamp. Helst bara äta viltkött. Inte av några politiska skäl utan för att det är godare och känns mer naturligt.
    I juni tog jag över släktgården, en bas som ger alla möjligheter till att bli självförsörjande. Jag har bara börjat. Det är långt kvar. Men det är roligt och mycket enklare än jag trodde.
    Sedan är det trädgården. Som latmask vill jag att det ska vara fint utan allt för stor ansträngning. Försöker skapa lättskötta rabatter med goda råd ur böcker, släkt och vänner.
    Allt detta delar jag här med mig. Från idé till försök till misslyckande eller succé. Kanske kan ni lära något eller bara få ett gott fniss.
    Bonddottern har flyttat hem. Välkomna.

Björnbärssyltens godhet

Jag är ganska kräsen. Äter det mesta, men kräsen. Olika saker kan vara olika mycket goda. Bruna bönor och fläsk hamnar till exempel längst ned på skalan. Noll alltså. Högst på skalan brukar choklad i alla dess former hamna och det var länge sedan jag åt något som var "inte av denna värld"-gott.
    Men! Den där björnbärssylten jag gjorde. Oj. Oj. Oj. Mina smaklökar dansade riktigt runt. På ett bra sätt. De kan dansa för bruna bönor också. Men inte på samma sätt. Sylten var helt enkelt underbar. Smakade lagom sött och lite vilt på något sätt. Som om den kom direkt från naturen.

    Rostat vitt bröd. Smör. Björnbärssylt. Jag säger bara det.
    Här kommer det busenkla receptet ut boken "Nyskördat" från Allt om mat:

Björnbärssylt

I går kokade jag björnbärssylt. Hur enkelt som helst! Förvånad.
    Koka. Häll i socker. Koka. Häll upp. Fantastiskt.




    Det som var krångligt, om ändå bara lite, var att plocka dem. Fruktansvärt taggiga buskar och inte så många bär som jag trodde. Den heta sommaren har gått hårt åt många av bären. Men det blev i alla fall en halvliter.
 

















    Till slut blev det några deciliter sylt som snart ska avsmakas.

En vän utan trädgård är bra att ha

En vän utan trädgård är bra att ha, för hon har så många bra råd och tips på lager. Tack Å!
    Bland annat kom vi i söndags fram till att det nog är bäst att gräva upp hela halvmånerabatten eftersom gräset tagit över. I uppgrävandet sparar jag de plantor jag vill ha kvar och när rabattjorden krattats till och förbättrats med ny jord, utan gräs, stoppar jag sedan ner plantorna där jag vill ha dem. Kanske blir det fler plantor av en. Å menar att perenner går jättebra att dela.
    Min tanke att plantera ny häck där det nu är ett hål löste hon också snabbt. Av skotten från häcken (i alla dess trädslag) blir det en ridå att fylla hålet med. Billigt alternativ! Sen var det ju det hur jorden under nya häcken ska stanna kvar när det kommer en regnskur. Det löste vi inte riktigt där och då. Men jag har funderat vidare. Eventuellt någon form av temporär eller permanent kant kan ju ordnas. Metallkant eller stenrad. Får se vad det blir.

Min vän, den stora odlaren

Det finns grönsaker att köpa i affären. Det finns plantor att köpa. Det finns fröer att köpa och driva upp. Och det finns gratis frön i grönsakerna som man kan köpa i affären.
    Det senare har en vän till mig använt sig av. Riktigt imponerande. Hon skrapar ur frön ur gurka, tomat, paprika, melon, physalis och några till som jag inte kommer ihåg. Kanske även sockerärtor. Sedan sår hon dessa i små glas- eller konservburkar. På hennes inglasade balkong trivs de som i ett växthus.
    När hon var på besök hos mig för ett par veckor sedan fick jag ett par plantor i inflyttningspresent. Jättekul att få. Men liiite ångest över att hålla dem vid liv. Det har tyvärr gått så där. Sorry M. Men physalisen håller i! Alltid något.
    Nästa vår ska jag också pröva metoden.
    Låt lyckan vara med er frön.

Fröer som gror och inte gror som man tror

Nu när odlingslådan, aka pallkragen, var klar var det dags att så fröerna efter att ha väntat in i början på maj. Rädisor, morötter, ringblommor, blåklint, sockerärtor, plocksallat, bladspenat, dill och potatis.
    Besviken såg jag på baksidan av de flesta fröpåsarna att avståndet mellan fröerna och min storlek på odlingslåda inte skulle gå ihop. Men jag struntade i det. Går det så går det tänkte jag. Sju rader och fem hinkar. På sidan av lådan skrev jag med blyerts vad varje rad innehöll. Lite hade jag ju lärt mig sedan försådden.
    Så väntan, väntan, denna väntan.
    Redan en vecka efter syntes rädisorna, små och gröna fina blad. Glädjen som infann sig som förstagångsodlare kan nog bara upplevas. Strax efter kom plocksallat och ringblommorna. Lite senare var alla sju rader gröna.
    Men de där hinkarna. Det var något som inte stämde. Det hände ingenting. I-n-g-e-n-t-i-n-g.
    Efter lite tankeverksamhet och ganska mycket regn borrade jag fem hål underifrån i varje hink. Så. Nu skulle det väl hända något. Men ingenting. I-n-g-e-n-t-i-n-g. Hos pappa, som satte fyra potäter en vecka efter mig ur samma parti, hade redan små mörkgröna blad tittat fram. Hos mig tittade små ljusgröna blad fram i två av hinkarna. De visade sig vara ogräs. Jag hoppades dock in i det längsta.
    I den lilla hinken med blåklint började det åtminstone hända något. Så småningom växte fina blåklint upp.
    Men så en dag i juni. Efter väntan, väntan, denna väntan. Då såg jag hur jorden började lyfta. Efter ytterligare några dagar skymtade jag mörkgröna blad. Borstade bort lite jord så de fick mer sol. Sedan tog de fart.
    Fast det blev ju inga färskpotatis till midsommar direkt.
    I slutet av juli tog min tålmodighet slut. Inga blommor än. Pappas hade naturligtvis redan blommat. Tidigare bonde slår tydligen bonddotter.
    Två av plantorna åkte upp. Den där glädjen infann sig igen när jag hittade ungefär fyra små potäter under varje stånd.
    Jag misstänker dock starkt att det var dränkningen i början som gjorde att de inte tog sig och inte heller riktigt smakade som färskpotatis brukar smaka.
    Kan ju i och för sig bero på att jag överkokade dem. Kan ju vara så. Det är också svårt.
    De resterande fröerna skötte sig exemplariskt. Duktiga fröer.

Odlingslådan

Odlingslåda, trädgårdssäng, pallkrage. Jag har använt mig av alla dessa ord när jag pratat om mitt vårprojekt. Säger man pallkrage förstår alla, men det är nog mer en odlingslåda, eller en upphöjd odlingssäng.
    Och jag har byggt den själv. Stolt. Av gammalt virke som vi hittade på loftet av en ekonomibyggnad. Toppen! Brädorna var dock inte likadana, varken på längden eller bredden. Men de var ungefär lika tjocka. Tilläggas ska att brädorna inte är tryckimpregnerade, det är inte bra om man ska odla grönt som är ätbart har jag hört.
    Efter lite funderande fick var och en av brädorna gå hela vägen runt så att det skulle se snyggt ut. Jag bestämde mig för att jag ville att odlingslådan skulle bli 70 x 140 cm stor och ganska hög så att det skulle bli en skonsam arbetsställning för ryggen vid odlandet. Lådan fick därför bli fyra brädor hög, ungefär 70 cm.
    Nu började jag såga. Varje bräda blev två bitar 70 cm och två bitar 140 cm. För att hålla ordning på vilka bitar som hörde till samma bräda numrerade jag dem på baksidan. Jag hade även hittat fyra regelliknande brädor som fick bilda hörnen att spika i.
    Efter någon dags vila gick jag på själva spikandet. Det är inget jag gjort varje dag direkt och resultatet blev därefter. Träningsvärk i handen och ryggen och böjda spikar. Konstigt nog blev de mer och mer böjda mot slutet av varje spikdag.
    Jag började spika ihop långsidorna mot hörnreglarna. Sedan uppstod det problem när jag skulle sammanfoga långsidorna genom att spika fast kortsidorna bräda för bräda. Eftersom jag mäter 165 cm över marken blev det en väldigt konstig arbetsställning när lådan stod på högkant. Så jag fick lägga lådan ner och spika fast kortsidornas brädor ståendes snett. Ingen bra ställning. Kom ihåg till nästa gång jag bygger odlingslådor: Gör klart kortsidorna först och sammanfoga dem genom att spika fast långsidorna bräda för bräda istället.
    Nu var stommen klar. Då var det dags att klä den invändigt med byggplast (vilket jag läst att man skulle göra, det gör att träet håller lite längre). Så jag for till Torp Köpcentrum för att hitta byggplast. Det var lättare sagt än gjort. Jag började på de ställen som jag visste var billiga överlag. På Jula kammade jag tyvärr noll, men jag hittade istället täckväv där, vilket också skulle ingå i min låda för att hindra ogräset att dyka upp. När jag ändå var på samma sida som Ikea kikade jag där också, utan resultat, kanske förståeligt. Efter en del rondellkörning hamnade jag på Rusta, men de hade inte heller byggplast. Varför åkte jag då inte till Bauhaus eller Plantagen? kanske ni tänker. Jo, när innehållet i plånboken var skralt undvek jag dessa två.
    Sista anhalten blev därför Biltema, men inte heller de hade den typen av byggplast jag ville ha. De hade en tunn variant som personalen inte trodde skulle fungera till en odlingslåda. Ganska trött och missmodig gick jag tomhänt mot kassorna. Och där fick jag en snilleblixt när jag såg sopsäckarna. Det måste ju fungera, tänka jag. Bra produktplacering Biltema.
    Nu så. Först gjorde jag en botten till odlingslådan av täckväven. Sedan klädde jag insidan i de svarta sopsäckarna som jag snittat upp i botten så de täckte en större yta. Jag fäste allt med häftpistol.
    Klart! Nu kunde jag med lite bärhjälp ställa lådan på sin plats i gamla paddocken som jag hoppas ska kunna bli en mysig odlingsplats i framtiden med fler komponenter som växthus, fruktträd och bärbuskar. Och fler odlingslådor!
    Eftersom jag inte skulle behöva ha 70 cm djup jord i lådan fyllde jag cirka hälften med gamla kvistar. Täckte dem sedan med markväv. Kvar var ett djup på 30-40 cm. Några skottkärror med jord från en lokal jordhög kom näst. Sedan varvade jag naturgödsel och planteringsjord från ICA. Jättebra pris, fyra för 100 kr. Så jag köpte åtta säckar, fyra av varje. Det behövdes lite mer än sex säckar för att fylla lådan. Som avslutning vattnade jorden lite grann, det kändes bra att göra.
    Men, än var det inte sådags. Så jag fick ge mig till tåls någon vecka eller två till.

   
   
    

Odlingen i sin linda

När våren visade sig och Plantagens innanmäte doftade sååå gott kunde jag inte hålla mig från att sätta i gång odlingssäsongen. Jag köpte fröer, men bara sådant som jag visste att jag kommer äta upp. Jag köpte sättpotatis, färskpotatis till midsommar. Jag köpte duschflaska, för solrosorna. Jag köpte gräsfrön, för gräsmattan aka gamla potatisåkern. Jag köpte massor av små små krukor med stearin i, för att det var billigt. Kostar något halva priset kan man köpa två.
     Så. Detta var dock redan i slutet av mars och efter en titt på baksidan av fröpåsarna förstod jag att jag var tvungen att tygla mig ett tag till. Men! Jag kunde börja förodla de fröer som förodlas skulle.
    Det gick så där. Jordgubbsplantorna stannade i växten vid två millimeter. Jag hoppades länge. Kan ha varit så att jag vattnade dem för lite. Eller för mycket. Svårt att veta. De gick vidare till jordgubbshimlen.
    Jag sådde även solrosor, tomater, gurka, mangold och kronärtskockor. Solrosorna var roliga att följa. Redan efter en vecka tittade de fram. Glad i hågen och en smula mallig gav jag bort små solrosplantor till höger och vänster. Jag undrar hur det gick för dem. Mina egna solrosor torkade av för lite vatten. Eller för mycket. Svårt att veta.
    Duschflaskan användes flitigt, alla plantor fick sin dos. Morgon och kväll. Mina plantor var mina bebisar. När jag var borta från lägenheten ett par dagar fick lägenhetsvakten noga instruktioner om att duscha dem. Aldrig nog så försiktigt. När jag kom hem igen omgavs min lilla planteringslåda på tevebänken av handdukar högt och lågt. Jag misstänker att vakten nog duschade dem lite väl försiktigt och på för långt avstånd. Teve och tevebänk är däremot tacksamma för denna försiktighetsåtgärd.
    Efter att först ha kollektivsått fröerna efter sort i lagom stora yoghurtsburkar planterade jag om planta för planta i avklippta mjölkkartonger och konservburkar. Slog mig själv för bröstet. En så'n återbrukare jag var! Men alla plantor överlevde inte flytt till ny lya.
    Med mig till gården flyttade dock ett gäng tomatplantor som var så söta så. Kanske lite väl små. I flyttlasset satt även Herr Mangold. Osäkert om Fru Kronärtskocka och Herr Gurka kom med. När jag en dag vattnade gänget stod nämligen en katt bland hermelinerna. Bland alla, hrm fortfarande små, tomatplantor var en planta jag inte kunde gissa vad den var. Kom ihåg till nästa vår: Skriv på burkarna vad som kan tänkas komma upp ur jorden.
    Mina ännu knappt ljusgröna, kanske bara gula, fingrar kände sig lite skamsna när så min faster gav mig ett råd. Tomater vill inte bli duschade. Efter att ha följt rådet förstår jag att de älskar att bada. "Men de ska ju inte stå i vatten."
    Det är svårt.

Trädgårdsinspiration

I väntan på att flytta in på gården plöjde jag igenom bok efter bok om hur man på det lättaste sättet sköter och skapar en trädgård. Skrev sida efter sida om hur jag vill att min framtida trädgård ska se ut. Skissade upp trädgården och markerade var plattor i ölandssten ska läggas när ekonomin tillåter. Tog korta billiga prenumerationer på Allt om Trädgård, Hus & Hem, Allt i Hemmet och Sköna Hem.
    Förutom toppenråd och inredningstips upptäckte jag via en premie en helt fantastisk handcréme från Laura Ashley Garden "Falling Leaves". Doften kommer jag alltid förknippa med en härligt förväntansfull tid.

En släktgård blir min

I januari var det till slut dags, efter flera års väntan och innan dess fem år av stadsliv och "jag ska aldrig flytta tillbaka". Som tur var hade inte pappa sålt gården innan jag kom på att jag nog ändå var intresserad.
    Efter banken firade vi med kladdig kladdkaka och grädde på Lejas Café. Grattis till skulderna, som en väns pappa sa. Men visst är det väl investerade skulder. En liten gård på tio hektar, varav fyra är åkermark, fem är en kulle med träd och en är trädgård och tomt. En plats för gröna drömmar att bli sanna.